Hur går det?

Ja hörrni, nu var det läääänge sen jag uppdaterade om mitt Itrim-ande. Och det är för att jag ju delvis gått ifrån det ungefär lika länge. Jag kände mig så nöjd med att ha gått ner 15 kilo att jag liksom tyckte att jag förtjänade en paus. Livsfarligt. Så när jag klev in på Itrim igen i måndags var jag aningens nervös. Som tur var, så hade jag bara gått upp ett kilo under mitt lilla uppehåll. Egentligen ett underverk i tanke på hur mkt skit som slunkit ner i magsäcken den senaste tiden... Men bara det att vågen visade ett kilo upp och inte ner gav ju en ny kick i rumpan. Och när man dessutom får veta att man har inspirerat någon annan till ett nytt liv så blir man stolt och glad och vill ju inte tappa den personens förtroende. "Kan Elaine, ja då kan fan jag!" Ska personen ha uttryckt sig samtidigt som hon tyckte att jag var otroligt stark och duktig. Sånt är alltid så himla motiverande och roligt att höra. Vem vill inte vara en inspirationskälla? Nu är jag då hyffsat tillbaka i kämpandet. Nya målet är minst 5 kilo till innan Fuerteventura den 5:e december. Jag ska försöka planera och strukturera så att dom dåliga valen blir färre och dom bra valen fler. Har lagt upp en fantastisk plan med min hälsocoach och den verkar funka helt okej, hade gått ner nästan ett halvt kilo på tre dagar märkte jag i går när jag var där. Så matmässigt går det bra. Nu ska jag bara komma i väg på dom där träningspassen också. Det går det lite trögare med, men allt tar sin tid... det kommer nog så småningom. Åker ju till Skåne på tisdag och Dublin på lördag, men när jag kommer hem från Dublin ska jag göra ett ordentligt träningsschema som ska följas stenhårt! Så det så! Så nu vet ni. Det är här vi ligger till. Ska bli bättre på bloggen igen också. Men har inte så mkt tid framför datorn för tillfället, så då blir ju även bloggen drabbad. Läs gärna Teds blogg då han ofta uppdaterar även om mig :p

Over and out.