Timmar, dagar, veckor...

sen jag uppdaterade bloggen. Det är jag medveten om. Jag skulle på semester i Skåne och var nöjd och glad. Men på en sekund kan livet och planer förändras. Jag kom ner till Skåne och min familj fredagen den 13:e kl 23. Jag lämnade Skåne med familjen söndag den 15:e runt 14 efter ett telefonsamtal som förändrade vårt liv. Min mosters man hade hastigt och plötsligt och mycket tragiskt tagits ifrån oss natten mellan lördag och söndag. En fantastisk människa som vi alla, och tydligen inte bara vi utan många med oss, tycker väldigt mycket om. En till synes helt frisk 49-åring som var hurtig och vältränad. Nu i efterhand, när vi fått svar, visar det sig att han inte var så frisk. Att han gått runt utan sin egen eller vår vetskap om att hans dagar var räknade. Detta gör inte förlusten mindre svår på något sätt, men skänker ändå en liten förståelse till hur det kunde bli som det blev. Semestern spenderades alltså istället med moster och kusiner hemma i Stockholm. Nu påbörjar dom vardagen utan sin man och pappa. Jag finns här. Jag hjälper dom. Och sörjer förstås även själv, men kan inte ens föreställa mig hur det känns för dom.

Delar med mig av nytagna bilder på mig och mina föräldrar som jag tvingade dom att ta. För när såna här plötsliga saker händer, då börjar man räkna varje stund så värt att bevara. Förhoppningsvis kan ni även notera min viktminskning på bilderna ;) nu är den nere på -12 kg. Självklart har jag fallit ur min fina balans och rutin med måltidsersättningarna och träningen under den svåra veckan, men i dag börjar jag om... eller fortsätter snarare.