Ok...
Nu har jag sett genrepet av årets första delfinal i Melodifestivalen. Därför kan jag nu uttala mig med all rätt. Tycker jag i alla fall.
Nina Söderquist:
Wow, vilken tjej! Jag håller kvar vid det jag skrev innan. Utan tvekan. (läs tidigare inlägg)
Jonathan Fagerlund:
Visst är han väl söt. Och sjunga, det kan han. Men jag stör mig fortfarande på Lill-Jontas pinsamma försök att "dansa". Vad som räddar Lill-Jontas nummer är hans glädje och utstrålning. Flickorna kommer att älska killen men jag tror inte att det räcker.
Shirley Clamp:
Som sagt i tidigare inlägg så har vi sett det så många gånger innan att det börjar bli lite uttjatat. Under genrepet gör Shirley inte lika bra ifrån sig som förväntat. Det är vackert, det ska jag inte diskutera, men hon ser inte ut att trivas på scenen. Utstrålningen har veknat och Shirley bleknat.
Scotts:
Det svänger rejält om killarna när de släpper loss på scenen. I sann dansbandsanda klär de sig i matchande kostymer.
Christer Sjögren har det, Olle Jönsson likaså. Även Lotta Engberg visar den sidan. Ja, visst är det något visst med dansbandssångare och deras utstrålning. Henrik Strömberg är inte bara vansinnigt snygg, han har glimten i ögat också. Och den försvinner inte. Rakt igenom rutan och in i folks hjärtan. Det här är bra...i Sverige.
Emilia:
Emilia må vara en liten tjej, men hon är fortfarande en "big big girl in a big big world". Den glädje och ärlighet som denna lilla kvinna kastar ur sig får åtminstone mig att le så stort att jag förvånas. Man blir lite kär av det här bidraget.
Alcazar:
Jag säger bara final. Snälla! Mer rätt än så här kan det inte bli. Andreas, Tess och Lina gör något alldeles extra. Jag har aldrig sett något så bra och fänslande på en schlagerscen innan. Kör hårt!
Caroline af Ugglas:
Det här numret är ratat av alla. "Ugglor ska hoa" skrev jag innan. Ugglor bör helst sitta stilla i ett träd långt, långt borta i norska Skanderna och hoa. Spasmiska ryck från topp till tå är inget som klär fröken Caroline. Det är inget man vill se på en schlagerscen. Däremot när man är hemma, då vill man lyssna på det här. Det är så välskrivet och känsloladdat att jag, helt ärligt, fick gråta en skvätt där jag satt och blundade under genrepet.
Marie Serneholt:
Oooh yeah! Tjejen öser på för fullt. Trots halvstabil sångröst så gör Marie ett enastående nummer med snygg koreografi och enastående närvaro.
Tyvärr tror jag inte att vi i sverige är beredda på den här sortens bidrag i finalen.
Hur tror jag att sverige kommer att rösta?
Final: Alcazar & Emilia
2:a Chansen: Shirley & Scotts
Vad vill då jag se för resultat?
Final: Alcazar & Emilia
2:a Chansen: Scotts & Nina Söderquist
Internationella Juryn: Marie Serneholt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar