Melodifestivalen 2009 - Scandinavium, Göteborg

Yo!

Erik här från V97 och Weekandbladet. Jag har hackat mig in på Elaine's blogg nu under helgen och kommer så göra de kommande fem helgerna också. Sex sammanlagt om du har svårt för matematik (jag frågade herren brevid).
Mitt mission är kort och gott att rapportera vad som händer på respektive ort där Melodifestivalen har sina deltävlingar, andra chansen och final.

Denna helgen befinner jag mig på Scandinavium i Göteborg. Här är stämningen än så länge lugn och sansad. Åtminstone på de områden i arenan där press får vistas. Det vill säga salong (själva arenan) och pressrum. Det kryllar av fotografer, skribenter, bloggare och reportrar av alla dess slag. Det är ett otroligt högt tempo men alla jobbar i lugn och ro. Läget rör inte bara pressrummet utan också arenan, där repetitionerna pågår för fullt. Eller ja, just nu är det kaffepaus. Det har studiomannen, Henrik von Zweigbergk, sett till. Honom känner vi alla till som "mannen som Björn Gustavsson använde som ankare i förra årets pausunderhållning då killen ville flyga".
Aldrig förr har jag vart med om någon som kan hålla utsatta tider på ett sätt som han. "Shirley av scenen...NU!!! av Av AV, snabba dig på nu! SHIRLEY!!!", skriker han samtidigt som han vinkar till roddarna att springa upp på scenen och rigga om inför Scotts. Förvirrad och stapplandes snubblar Shirley Clamp ut genom en av scenens alla sjuttiofemton ut- / ingångar.

Scenen är i år hysterisk. Den är inte byggd på ett särskillt traditionellt sätt. Du vet; fokus i mitten, poduim till höger och ramp till vänster med en ingång i mitten längst bak. Nej då, i år vet man inte riktigt var man ska titta för att fokusera på det som egentligen är "centrum". Ljuskillarna gör ett utomordentligt bra jobb med fokuseringen av artisterna. Jag är imponerad.

Hittils har Nina Söderquist, Jonathan Fagerlund, Shirley Clamp och Scotts repat. Efter kaffepausen är det Emilias, Alcazars, af Ugglas och Serneholts tur. Hittils har endast Shirley och Nina imponerat. De andra är naturligtvis duktiga. Eller ja... om jag ska vara ärlig så:

Nina Söderquist:
Kvinnan rockar röven av både mormor och de nykläckta. Plus alla där emellan. Hon har en tydlig Wallmans närvaro på scenen med blicken riktad rätt fram, kaxigheten spräcker mätarna och för att inte tala om kläderna...puh, jag svettas när jag tänker på det. En rockig Moulin Rouge med en touch av det förflutna i Wallmans. Det kan inte bli annat än bra.

Jonathan Fagerlund:
Jonta överraskar. Han är inte värdelös. Bara dålig. Sure, He's got the look, men en svennekille som gjort pojkbandskarriär på Irland och satsar på Ricky Martin höfter i Melodifestivalen blir bara en sak: Klumpig mellanmjölk. Tyvärr!

Shirley Clamp:
När trailern till en ny amerikansk high-school film visas på tv så har man i princip redan sett hela filmen. Sonja, Sanna och Shirley. Vi har sett dem förr. Och det funkar. Varje gång dessa kvinnor visar sig på scenen så vet man vad man har att vänta. En välskriven, duktigt genomförd ballad i sann svenskschlager anda. Tummen upp!

Scotts:
Jag känner en bris av Anne-Lie Rydés bittra ande svepa genom lokalen när Scotts framför sin låt. Jag tror, och hoppas, att Scotts lyckas snärja svenska folket med sin up-tempo dansbands schlager.

Emilia:
Tösen är söt. Och låten svänger. Men det funkade inte för Caroline Wennergren heller. Jazzstuket är en mysig och gullig utfyllnad av melodifestivalens program.

Alcazar:
Som jag har väntat, hoppats och velat att Alcazar ska göra comeback i Melodifestivalen. Bockarna Bruse visar sig på scenen med en utstyrsel och ljusshow som får pixlarna i din TV att paja av överhettning. Aldrig förr har så många färger visats på samma gång i ett och samma nummer. Entrén kan vara något av det coolaste genom alla tider i schlagersammanhang. Håll i dig när vi åker med i Alcazars färgsprakande berg- och dalbana till en melodi som följer tätt i Amy Diamonds fotspår från förra året.....ja, det sista var en diss.


Caroline af Ugglas:
Nej. Nej nej nej nej nej neeeeeeej. Fy skäms! Det är fel. En skam! Pajas. Usch. Ugglor ställer inte upp i melodifestivalen. De hoar.



Marie Serneholt:
Den här tjejen verkar satsa rejält på come back. Jag gillar henne. Hon hottar upp stämningen med en låt som skulle kunna ge Sverige en placering som når liiite liiiite högre än 18:e plats. Detta kan vara en av de vackraste kvinnorna vi har i detta land. Trots lite falska inslag säger jag: "Privjet-stvovatgostja dans la freaking Moscow...åtminstone Globen."



Hur slutar då Lördagskvällen:
Jag tippar på att svenskarna vill se Shirley och Scotts i final. Marie och Nina går till andra chansen i Norrpan och de andra...hej då!

Som Elaine alltid avslutar sin blogg... over and out.