Släktens Bridget

"Så här kommer jag gå på nästa släktfest. För säkerhetsskull"




Det var släktfest i lördags. Med såna där släktingar som man träffar typ var femte år och vissa som man inte träffat på typ 20 år. Det kallpratas om liv och familj och jobb och annat. Den vanligaste frågan är ju "så vad gör du nu för tiden?". Den kan jag gärna svara på. Jag har lite jobb i en intressant bransch, bor i en fin lägenhet och lever ett kul liv. Den näst vanligaste frågan är "är du singel eller dubbel?" Ja, man uttrycker sig så i släkten på mammas sida. Den frågan brukar jag inte skämmas för att svara på. Jag trivs med mitt singelliv. Men på den här festen var det en riktig pina. Och varje gång jag svarade så glatt jag kunde att jag var singel så kollade dom på mig med en blick som sa ungefär "du hittar nog någon snart ska du se, stackare. vi lider med dig", vissa gav även sammtidigt mamma en menande blick "du får nog bli mormor någon gång iaf ska du se... but don't get your hopes up!" Jag var alltså som ni förstått den enda singeln på festen... ja, av dom som var över 17 iaf. Kul att det går bra med kärlekslivet för kusiner och sysslingar på mammas sida, så man inte behöver känna sig dum. Det kändes bara otroligt Bridget över hela situationen. Kan iaf glädja mig åt att jag lever det roligaste livet, med det roligaste jobbet. Även om jag gör det utan pojkvän. Och det är fan inget jag ska behöva skämmas över. I've done my boyfriend-time. Now I need my single-time!





Over and out.